Vattudalsloppet 5km

Ja, då var Vattudalsloppet 5km avklarat. Mamma väckde mig klockan åtta, jag åt frukost tjugo över.

Sedan klädde jag på mig och åkte ner till skolan och skulle hämta nummerlapp. Men tydligen så skulle de som gick på Vattudalsskolan hämta sina nummerlappar kvart över elva, så då fick jag åka hem igen. När jag väl kommit hem så bestämde jag mig för att åka ner och betala istället, för jag vill ju tävla för min klubb, Vattudalens LDK, inte bara representera min klass, 8A.

När det väl var gjort så käkade jag en banan, drack lite coca-cola och gjorde mig iordning.

Strax innan elva fick jag ett SMS, det var från Rickard. Han undrade om han kunde komma till mig efter att han hämtat sin nummerlapp, självklart fick han det. Han kom tjugo över elva ungefär. Då slösnackade vi mest bara lite. Tjugo i drack jag ett glas vatten,  knöt på mig skorna och stretchade.

Ungefär kvart i tolv stack vi iväg till startplatsen. Jag körde en kort uppjogg på vägen dit, distansen blev 0,19km. Vi var framme ungefär tio i.

Där hoppade vi lite på stället för att hålla oss varma, vi snackade också lite med annat folk. "En minut kvar!" skrek startman. "De som vill springa fort får ställa sig längst fram!" Jag ställde mig längst fram.

10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, jag tryckte på löparklockan och sprang iväg. Vissa spurtade iväg men jag hade bestämt mig för att inte gå ut för hårt. Rickard sprang bredvid mig, vi tog rygg på Joanna i ungefär 150 meter, sedan sprang vi förbi. Jag såg pappa sitta vid sidan av vägen och ta kort. Vi låg nu först av Vattudalsskolans elever.

Nere vid skolan efter drygt en kilometer så hörde man speakern Jörgen, "och här har vi Vattudals stoltheter!" samtidigt som folk hejade på oss, bland annat min mentor. Man var verkligen peppad när man kom ut på Ramselevägen. Nu hade vi medvind, solen värmde skönt. Ramselevägen gick väldigt lätt och fint, benen rullade bara på.

Uppe på BäBävägen så fick vi sidovind. Jag var förvånad att Rickard fortfarande hängde kvar. Han hade satt delmål efter vägen. Först skulle han klara att springa till Dunderhallen, sedan BäBävägen och nu hade han satt et mål att klara till mitt hus (knappt 4km). Nu hejade en gubbe på oss, jag blev lite peppad. Men BäBävägens backe gick tungt som vanligt, benen var ganska möra när man väl kommit upp till Risselåsvägen.

Vi möttes nu av en väldigt tuff motvind, tempot sänktes en bra bit över 5.00 min/km. Jag kollade mot mitt hus, där satt mamma, momma och Quando och kollade på. Pappa åkte förbi och hejade.

Jag kämpade på. Jag började bli orolig, vi var utanför Ringarna (cirka 4,5km) och Rickard hängde fortfarande med. Vem hade mest krafter kvar? Jag försökte samla mina sista krafter för snart började det dra ihop sig. Jag bestämde mig för att lägga in en spurt vid Parkgatankorsningen (cirka 4,8km) och så blev det. Jag ryckte iväg allt vad jag kunde och lyckades få en lucka på några meter. Men jag kände att han började närma sig igen, så nu tryckte jag på ännu lite fortare. Nu gick det i 3.20 tempo. Äntligen, nu hade jag lyckats hänga av honom och kunde springa de sista 100 meterna in mot mål. Speakern Jörgen började heja och alla apploderade.

Jag kom in på tiden 24.20. Jag hade inte klarat mitt mål som var att komma in på under 24 minuter men skitsamma, jag hade ju en jättetuff motvind på hela Risselåsvägen så det är mycket väl godkänt ändå!

Jag fick en medalj av en liten tjej, pustade ut, såg Rickard gå i mål, drack ett glas saft och blev gratulerad av pappa, startman och min mentor. Jag stannade ett tag och kollade på när dom andra gick i mål. Sedan cyklade Rickard hem. Då åkte jag och pappa också hem.

Jag hade lyckats. Jag vann inte det totala (jag kom kanske på fjärde plats eller något) men jag blev etta av Vattudalseleverna på en tid som jag är väldigt nöjd med.