Arlajoggen 10km

Då har man löpt Arlajoggen! Jag väcktes av mamma halv åtta, då käkade jag frukost, havregrynsgröt och tunnbröd. Mamma åkte till Öjarn klockan tio. Sedan slappade jag ett tag innan pappa kom, kvart i elva. Då käkade vi makaronsallad och rostat bröd. Sedan gjorde vi oss i ordning och åkte iväg ungefär kvart i elva. Vi tankade på OK innan vi fortsatte bilfärden. Vi stannade vid en mack i Hammerdal och handlade lite. Jag köpte en kexchoklad och en Dr Pepper. Sedan åkte vi vidare, jag, pappa, Kicki och våran hund, Quando. Jag gjorde ett toastopp på Statoil i Lit, den toan är utsedd till Sveriges finaste macktoalett förresten. Sedan letade vi rätt på Jämtkrafthallen i Ås med hjälp av en liten pojke. 

Då gick jag in dit och fick en nummerlapp av en tjej. Jag fick nummer tre, ganska coolt eftersom det var jättemånga löpare! Sedan letade vi reda på startplatsen. Klockan var halv, så vi åkte en sväng med bilen innan vi var tillbaka. 

Nu var klockan nio i. Jag hoppade ur bilen, tog av mig jackan och stack iväg till starten. Det regnade och var mulet. Jag tryckte på löparklockan. "Två minuter kvar", skrek startman. Jag stretchade och hoppade lite på stället. Jag ställde mig nästan längst bak så jag skulle slippa bli omsprngen i starten. 

PANG, lät det helt plötsligt, loppet var igång. Alla sprang iväg i högt tempo i nerförsbacken. Min första kilometer gick riktigt snabbt, den gick på 4.48. Jag visste att jag var tvungen att sänka tempot, så nästa kilometer gick på 5.01. Jag plockade löpare efter löpare. Jag hade lite ont i vänster knä, men det släppte efter unefär 3km. 
Det var många löpare, det fanns alltså många att ta rygg på. 

Efter några tuffa uppförsbackar så var det första varvet löpt, många hejade! Nu pressade jag på ganska hårt. Vid ungefär 7,5km så tog jag en klunk vatten. Strax efter det så kände jag att det blev riktigt tungt. Men dyngblöt som jag var, fortsatte jag att pressa mig igenom de sista uppförsbackarna. 

När det var ungefär 2km kvar så tog en tjej vid namn Camilla Göransson Norrby rygg på mig. Efter ett tag gick hon om mig, då tog jag rygg och fick bra draghjälp. Vi turades om att dra ett tag ända tills det kom en lång nerförsbacke. Då ökade jag tempot så hon släppte. Men nere på platten igen så sprang hon om mig. Nu var det bara några hundra meter kvar. Jag försökte att hänga på henne men hon drog ifrån. 

Men jag tryckte på den sista biten, hörde speakern presentera mig (Han sa att det var en kille från Vattudalens LDK påväg mot mål), hörde applåderna och gick in i mål. Jag missuppfattade var mållinjen var så jag tryckte av löparklockan efter några meter till, den stannade på 51.25 (vilket jag är mycket nöjd med). Den officiella tiden blev 51.26, personbästa alltså! (Det förra personbästat var 54.40.) Jag kom på 96:e plats av 103 herrar.

Sen råkade jag picka mig i ögat innan jag fick en medalj och ett produktpris från Arla (mellanmjölk). 

Jag stapplade iväg en bit innan pappa, Kicki och Quando kom. Då gick vi in till Jämtkrafthallen och skulle kolla om jag vunnit något utlottningspris. Det hade jag inte, men jag träffade Thomas där. Vi snackade lite, han hade sprungit på 37.50, jag kan inte förstå hur han kunde vara missnöjd?!

Efter det drog vi på McDonalds. Där bytte jag om och käkade Chicken Mc Nuggets. Sedan åkte vi hem till lilla Strömsund igen. Jag är väldigt nöjd med loppet. Det var en fin bana, trevligt folk som hejade på en och många glada löpare. Jag kommer garanterat tillbaka 2013!